Hedern!

Fadern, soldaten som håller vakt.
så hedern inte förlorar sin makt.
Modern, ständigt i rädsla och oro
rädd för framtidens sköra bro
Sonen, militären i traditionslära
får inte tillåta sänkningen av äran
Dottern, sjunker i inres grav
översvämmad av tårar som sorgen gav
Kusiner, som små inlärda att förskjuta
och av tragedin stolt njuta.
Släkten livnär sig på fördomar
Folket, glatt de hjärtat stenar
Och tror att det är skammen de renar
En kula är nu på väg att avfyras
Så hederns högtid kan infiras
Inga tårar över själen som till jorden fick vandra
Traditionens lag får ingen klandra
Broderns huvud är nu högt, vanäran har renats
Stolt har han med hedern återförenats
i deras värld hyllas han som en kung
och de har redan glömt systern som var så ung
Endast modern minns att hon var född
I tysthet sörjer hon sin älskades död
Så länge hedersmord ses som en stor ära
är livet fjärran men döden nära.

Av: Selma Makdsi