try and try baby!

Sitter i mitt rum framför datorn och tänker så mycket. Undrar så mycket varför saker och ting egentligen blir som de blir och varför det överhuvudtaget sker. Jag vet inte om det är något som tar kål på mig eller om det är som den gamla vanliga tiden då jag har mina perioder då jag allmänt är deppig och tänker ihjäl mig. Jag varken vill eller har ork till att sitta och deppa och det är inte så mitt nya liv ska startas. Just nu kan jag även lätt konstatera att jag tänker jätte mycket på min mor. Det är så svårt att vara utan henne. Jag förstår fortfarande inte att jag kunde vara utan henne i 2 veckor då jag var i Tunisien. Jag önskar så mycket att jag var hos henne nu och kunde krama om henne. Hon är verkligen min pärla.

Annars sker det inte så mycket i mitt liv. Har börjat jobba och det känns så skönt men det är självklart inte alls roligt o vakna 6-7 varje morgon, tyvärr. Idag var jag även hos mina kusiner och sa hejdå. De ska nämligen åka till Kurdistan imorgon.

Det känns verkligen som om allt jag skriver är så meningslöst. Jag menar, varför skulle det intressera dig om vad jag har gjort idag och vad jag tänker göra imorgon o s v. Allt är ju verkligen så meningslöst just nu men man ska väl kämpa på. Men en sak är ju en saning, ingen är tvungen att läsa detta jag skriver och om man inte vore intresserad skulle man nog inte läsa det.