mm

Det var länge sen jag skrev något och det kanske beror på att jag inte orkar engagera mig i något längre. Det finns inte så mycket alls som är roligt längre, speciellt när man går sista året samhäll och ska lämna in 150 olika uppsatser och datorn fuckar från ingenstans. Allt går bara bort och man tvingas börja om från noll. Underbart.

Samtidigt är man så nervös. Vad är det man egentligen vill i livet? Och när man står inför ett val som faktiskt kan vara livets vändpunkt så vet man ändå inte. Är det verligen jurist man vill bli? Eller är det bara för att släkten har den förväntningen på en? - att man ska vara en av de där duktiga tjejerna som klarar allt, vare sig det intresserar henne eller inte.